Nu är jag hemma igen, tyvärr. Det känns väldigt tomt just nu. Att titta på Stockholmarna på tunnelbanan på vägen hem var ungefär så intressant som att titta på fläckar i taket. Det känns väldigt vardagligt.
Igår skildes vi på Berlin Hauptbahnhof eftersom jag måste åka hem och jobba. På förhand kändes det lite bra att åka hem men så fort jag satt på tåget ångrade jag mig. Det hade varit kul att stanna tre dagar till med de andra. Jag skulle varit lite hårdare mot min arbetsgivarare. Hur som helst har det varit en hysteriskt bra resa och nu vill jag bara tacka Arvid, Igor, Emil och Harry för att ni gjort resan så bra. Nu är det slut på sentimentaliteten.
Peace out
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
nä buhu. så boysen kommer på måndag eller? puss
jag tänkte ju ocksa skriva nagonting sentimentalt om när vi skiljdes, men du han före. Tack för en bra resa, det har varit jättekul.
Vi vet inte riktigt när vi kommer hem Amelie, men antagligen söndag.
Skicka en kommentar