fredag 6 juli 2007
torsdag 5 juli 2007
Tillbaka i Berlin
Ja, sa nu ar vi tillbaka där vi började. Vi bestämde oss rätt tidigt för att vi inte var nöjda med var första vistelse i Berlin (inget rave-party!) och att vi skulle göra ett nytt försök pa hemvägen. Det känns nu som ett bra beslut, Berlin är verkligen en underbar stad. När vi kom hit i tisdags och skulle börja leta boende, sa upptäckte vi att Berlin under juli och augusti är helt fullproppat med besökare. Efter att ha blivit nekade pa tre hostels sa bestämde vi oss för att med svansen mellan benen atervända till det hostel som vi bodde i förra gangen.
Nu har vi i alla fall varit här i tva dagar, och hunnit besöka en hel del härliga affärer, fik och restauranger. Lite synd är det att vi förlorat en man i ledet, och vi skulle önska att Staffan hade kunnat vara kvar härmed oss de sista dagarna.
Nu börjar min köpta tid pa den här datorn ta slut, sa jag ska runda av. Hoppas ni har det bra där hemma, och vi ses (förhoppningsvis) pa lördag kväll.
Nu ska vi ut i Kreuzberg och jaga second-hand affärer, det ska tydligen finnas en som säljer kläder per kilo (omg!)
Puss och kram
Nu har vi i alla fall varit här i tva dagar, och hunnit besöka en hel del härliga affärer, fik och restauranger. Lite synd är det att vi förlorat en man i ledet, och vi skulle önska att Staffan hade kunnat vara kvar härmed oss de sista dagarna.
Nu börjar min köpta tid pa den här datorn ta slut, sa jag ska runda av. Hoppas ni har det bra där hemma, och vi ses (förhoppningsvis) pa lördag kväll.
Nu ska vi ut i Kreuzberg och jaga second-hand affärer, det ska tydligen finnas en som säljer kläder per kilo (omg!)
Puss och kram
onsdag 4 juli 2007
Stockholm
Nu är jag hemma igen, tyvärr. Det känns väldigt tomt just nu. Att titta på Stockholmarna på tunnelbanan på vägen hem var ungefär så intressant som att titta på fläckar i taket. Det känns väldigt vardagligt.
Igår skildes vi på Berlin Hauptbahnhof eftersom jag måste åka hem och jobba. På förhand kändes det lite bra att åka hem men så fort jag satt på tåget ångrade jag mig. Det hade varit kul att stanna tre dagar till med de andra. Jag skulle varit lite hårdare mot min arbetsgivarare. Hur som helst har det varit en hysteriskt bra resa och nu vill jag bara tacka Arvid, Igor, Emil och Harry för att ni gjort resan så bra. Nu är det slut på sentimentaliteten.
Peace out
Igår skildes vi på Berlin Hauptbahnhof eftersom jag måste åka hem och jobba. På förhand kändes det lite bra att åka hem men så fort jag satt på tåget ångrade jag mig. Det hade varit kul att stanna tre dagar till med de andra. Jag skulle varit lite hårdare mot min arbetsgivarare. Hur som helst har det varit en hysteriskt bra resa och nu vill jag bara tacka Arvid, Igor, Emil och Harry för att ni gjort resan så bra. Nu är det slut på sentimentaliteten.
Peace out
söndag 1 juli 2007
lördag 30 juni 2007
Att domma av alla oroliga, pa gransen till agressiva sms som haglat over oss de senaste dagarna finns sjal att tro att vara nara och kara foraldrar lider av en viss angslan i sin ovisshet. For att bespara er oron och tiden det tar att lasa detta epos kan jag redan nu avsloja slutet: Alla fem pojkar har overlevt till och med den 30 Juni kl 14.08). Mobiltelefonerna, vart anda alternativa kommunikationsmedel till roksignaler , betas av i ungefar samma takt som vi betar av stader. Mer om detta ode senare. Da vi finner tiden inne kommer nu pa allman begaran den spannande fortsattningen pa de fem vannernas ode nagonstans i civilisationens pereferi.
Sedan Arvid skildrade det midsommarfirandet i Sarajevo har vi tagit oss anda ned i Kroatien och och anda upp till Ljubljana i gar kvall. Om eventuella oklarheter kvarstod angaende vara franska vanners intryck av midsommarhogtiden, ska jag gladeligen fortydliga. Till en borjan tydde sig ur ett franskt perspektiv ritualen kring midsommarstangen en smula eccentrisk, men sa fort vi forklarat att ritualen syftade till att befrukta jordskorpan tydde sig allting mycket logiskt. Fransmannen lamnade oss med en fullstandig forstaelse for den svenska kulturen. Nog med utsvavningar, vi akte till Mostar.
Tagresan mellan Sarajevo och Mostar passerar genom ett ytterst naturskont bergsomrade som flera av oss jamforde med Schweiz. Dock hade ingen av dessa personer varit i detta land, men de var sakra pa sin sak. Till en borjan hade vi en aningen skeptiskt installning till skyltarna pa taget med meddelanden som "Uttag endast for rakapparat" och "Avfallskorg". Hade den bosniska maffian lyckats smuggla ut ett Svenskt tagset fran sjalvaste inlandsbanan eller fanns en annan forklaring? Vara upprorda sinnen lugnades nar vi fann en skylt som sade att taget donerats till Bosniska jarnvagen av alles var fader Carl XVI Gustaf.
Mostar motte oss med en mer eller mindre sondersmulad fasad. Enligt lokalbefolkningen var Mostar den stad som drabbades hardast under kriget och sparen syntes pa praktiskt taget alla byggnader. Sanna vasterlanningar som vi ar tyckte vi att vi hittat ett riktigt spannande resmal och agnade eftermiddagen at olika former av morbidturism.
Dagen darpa tog vi taget till Ploce vid den Kroatiska kusten varifran vi tog oss till on Hvar. Val pa on Hvar (Hvar ar vi? haha) visade det sig att vi kommit till helt fel anda av denna 8 mil langa o. Efter att artigt ha tackat nej till en Kroatiskt krigsveteran/taxichaffuor som erbjod sig att skjutsa oss till byn Hvar for den ringa summan 100 euro, erbjod han sig istallet att skjuta oss. Denna gang tackade vi nej pa ett an mer artigt satt och tog istallet bussen till Stari Grad. Sedan dess har vi av forklarliga sjal hallit oss undan varje gang morkbla renaultminibussar forfoljt oss.
Efter diskussioner om vilken grad av turistexploatering vi skulle tolerera styrdes kosan halvt motvilligt men senare helvilligt mot byn Hvar dar vi stannade tre natter och njot av sol, bad och god mat. Vid forsta badet badade aven Igors mobiltelefon. Igor konstaterade snart "Jag kanner mig krankt och fornedrad". Status pa mobiltelfonerna ar foljande. Arvids: stulen, Igors badad, Harrys: trasig skarm, Emils: kan ta emot men ej skicka sms, Staffans: i funktion. Dag tva i Hvar hyrde vi en liten snurrebat och begav oss ut pa havet for att trotsa de Adritiska vagorna. Vi hittade en orord liten vik dar vi badade och forundrades over Harrys och Emils val av diet: Brod, Jordnotter, Apelsiner och vatten. De som kopt maten holl god min och tyckte minsann att vi levde i sann excess, men risken for myteri var anda overhangande.
Efter en klockren tillaggning i hamnen narmade sig med cirka 5 knops fart dagens skratt. En hyrbat med en svensk karnfamilj brakar ratt i kajen med avmonterad motorkapa. Efter detta foljer en livfull diskussion mellan den sjalvsakra familjefadern och den batkunniga batuthyraren. Fraser som "You should take it very easy" med svensk brytning understryker alltid att Lasse Aberg kanske ar an av vart lands storsta samtidsskildrare. Snart upptackte vi det komiska djupet i situationen:
1. En paralyserad tonarsdotter sitter i baten och skams over sin familj.
2. Tonarsdottern har fattat att vi ar svenskar och att vi foljdaktligen har forstatt allting de sagt.
3. Tonarsdottern kommer aldrig mer att aka pa semester med sin familj.
Vi skrattade.
Dagen darpa tog vi baten till Split dar vi bytte till tag mot Ljubljana. Klockan ett somnade vi i de for sommaren tomma sovsalarna pa universitetetcampus. Hittils ar intrycket att Ljubljana ar knarkarna och invalidernas heliga stad, men idag ska vi se vad staden mer har att erbjuda.
Sluta oroa er nu, vi har faktiskt bara blivit mordhotade en gang.
Sedan Arvid skildrade det midsommarfirandet i Sarajevo har vi tagit oss anda ned i Kroatien och och anda upp till Ljubljana i gar kvall. Om eventuella oklarheter kvarstod angaende vara franska vanners intryck av midsommarhogtiden, ska jag gladeligen fortydliga. Till en borjan tydde sig ur ett franskt perspektiv ritualen kring midsommarstangen en smula eccentrisk, men sa fort vi forklarat att ritualen syftade till att befrukta jordskorpan tydde sig allting mycket logiskt. Fransmannen lamnade oss med en fullstandig forstaelse for den svenska kulturen. Nog med utsvavningar, vi akte till Mostar.
Tagresan mellan Sarajevo och Mostar passerar genom ett ytterst naturskont bergsomrade som flera av oss jamforde med Schweiz. Dock hade ingen av dessa personer varit i detta land, men de var sakra pa sin sak. Till en borjan hade vi en aningen skeptiskt installning till skyltarna pa taget med meddelanden som "Uttag endast for rakapparat" och "Avfallskorg". Hade den bosniska maffian lyckats smuggla ut ett Svenskt tagset fran sjalvaste inlandsbanan eller fanns en annan forklaring? Vara upprorda sinnen lugnades nar vi fann en skylt som sade att taget donerats till Bosniska jarnvagen av alles var fader Carl XVI Gustaf.
Mostar motte oss med en mer eller mindre sondersmulad fasad. Enligt lokalbefolkningen var Mostar den stad som drabbades hardast under kriget och sparen syntes pa praktiskt taget alla byggnader. Sanna vasterlanningar som vi ar tyckte vi att vi hittat ett riktigt spannande resmal och agnade eftermiddagen at olika former av morbidturism.
Dagen darpa tog vi taget till Ploce vid den Kroatiska kusten varifran vi tog oss till on Hvar. Val pa on Hvar (Hvar ar vi? haha) visade det sig att vi kommit till helt fel anda av denna 8 mil langa o. Efter att artigt ha tackat nej till en Kroatiskt krigsveteran/taxichaffuor som erbjod sig att skjutsa oss till byn Hvar for den ringa summan 100 euro, erbjod han sig istallet att skjuta oss. Denna gang tackade vi nej pa ett an mer artigt satt och tog istallet bussen till Stari Grad. Sedan dess har vi av forklarliga sjal hallit oss undan varje gang morkbla renaultminibussar forfoljt oss.
Efter diskussioner om vilken grad av turistexploatering vi skulle tolerera styrdes kosan halvt motvilligt men senare helvilligt mot byn Hvar dar vi stannade tre natter och njot av sol, bad och god mat. Vid forsta badet badade aven Igors mobiltelefon. Igor konstaterade snart "Jag kanner mig krankt och fornedrad". Status pa mobiltelfonerna ar foljande. Arvids: stulen, Igors badad, Harrys: trasig skarm, Emils: kan ta emot men ej skicka sms, Staffans: i funktion. Dag tva i Hvar hyrde vi en liten snurrebat och begav oss ut pa havet for att trotsa de Adritiska vagorna. Vi hittade en orord liten vik dar vi badade och forundrades over Harrys och Emils val av diet: Brod, Jordnotter, Apelsiner och vatten. De som kopt maten holl god min och tyckte minsann att vi levde i sann excess, men risken for myteri var anda overhangande.
Efter en klockren tillaggning i hamnen narmade sig med cirka 5 knops fart dagens skratt. En hyrbat med en svensk karnfamilj brakar ratt i kajen med avmonterad motorkapa. Efter detta foljer en livfull diskussion mellan den sjalvsakra familjefadern och den batkunniga batuthyraren. Fraser som "You should take it very easy" med svensk brytning understryker alltid att Lasse Aberg kanske ar an av vart lands storsta samtidsskildrare. Snart upptackte vi det komiska djupet i situationen:
1. En paralyserad tonarsdotter sitter i baten och skams over sin familj.
2. Tonarsdottern har fattat att vi ar svenskar och att vi foljdaktligen har forstatt allting de sagt.
3. Tonarsdottern kommer aldrig mer att aka pa semester med sin familj.
Vi skrattade.
Dagen darpa tog vi baten till Split dar vi bytte till tag mot Ljubljana. Klockan ett somnade vi i de for sommaren tomma sovsalarna pa universitetetcampus. Hittils ar intrycket att Ljubljana ar knarkarna och invalidernas heliga stad, men idag ska vi se vad staden mer har att erbjuda.
Sluta oroa er nu, vi har faktiskt bara blivit mordhotade en gang.
lördag 23 juni 2007
Balkan is the shit
Vi trivs väldigt bra i Sarajevo, alla är överens om att det är den trevligaste, vackraste och gästfriaste staden hittills! De senaste dagarna har vi knappt orkat promenerat omkring i staden pagrund av värmen, men idag tog vi en längre promenad upp pa en av kullarna som omger staden (den ligger i en dal) och njöt av utsikten. Alla kan vara lugna, vi lydde raden som vi fatt fran olika personer och höll oss endast pa asfalterade vägar.
Eftersom det igar var Midsommar och vi var hela nio vänner fran Sverige beslöt vi oss för att ta denna svenska högtid och visa omvärlden att i Sverige kanske vi inte är särskilt religiösa. Men traditioner, det har vi!
Vi började kvällen men att upptäcka att Ica Maxi inte(!) har nagon affär i Sarajevo. Det fanns heller ingen annan större affär (där vi letade) sa vi gick fran den ena lilla (och de är sma) affären till den andra för att köpa mat till kvällens festligheter.
Tillslut, när vi hade allt vi behövde, tog vi oss till vart hostel och började arbetsfördelningen. De tre hobbykockarna, Igor, Harry och Staffan startade med att braka om huruvida de skulle hacka eller skiva vitlöken. Hur resultatet blev vet jag inte eftersom jag snabbt tog mig ut ur köket. Emil, Malin, Sara oach Erik satte igang med att göra kransar till alla. När de var klara med det gick jag, Emil och Alexander ut i den bosniska vildmarken (fortfarande bara pa asfalterade vägar) för att hitta det viktigaste av allt, midsommarstangen! Efter ett litet tag hittade vi en perfekt T-formad stang som vi tog med till de andra. Vi började direkt att pynta stangen men pagrund av en viss ovilja att springa ut pa ängarna för att plocka blommor blev det en grön (typ murgröna) midsommarstang. Medans vi väntade pa maten, när allt annat var klart, dök nagra av de andra som bodde pa hostelet upp. De undrade vad vi höll pa med och vi förklarade glatt att det var en urgammal svensk högtidsdag som infaller varje ar. Dessa, som kom fran Frankrike och Tyskland blev väldigt förvanade när vi förklarade att pinnen i marken var en fallossymbol och att vi efter maten skulle dansa runt den för att befrukta jorden. Eftersom en av dem fyllde ar samma dag bjöd vi in dem till middagen som, i avsaknad av svenska specialiteter, bestod av pasta med tomatsas, tonfisksallad med kokta ägg gott bröd av typen nann och annat smatt och gott. Efter den trevliga middagen var det dags för dansen, som en av fransmännen efter lite övertygelse tilläts att filma, sa snart är vi stjärnor pa Youtube! Vi inledde med sma grodorna som följdes av räven raskar över isen och andra klassiker. Ganska fort fick vi en inhemsk publik som ocksa deltog lite.
Det blev en riktigt multikulti midsommar i mitten av Sarajevo som inte kommer överträffas pa väldigt länge!
Eftersom det igar var Midsommar och vi var hela nio vänner fran Sverige beslöt vi oss för att ta denna svenska högtid och visa omvärlden att i Sverige kanske vi inte är särskilt religiösa. Men traditioner, det har vi!
Vi började kvällen men att upptäcka att Ica Maxi inte(!) har nagon affär i Sarajevo. Det fanns heller ingen annan större affär (där vi letade) sa vi gick fran den ena lilla (och de är sma) affären till den andra för att köpa mat till kvällens festligheter.
Tillslut, när vi hade allt vi behövde, tog vi oss till vart hostel och började arbetsfördelningen. De tre hobbykockarna, Igor, Harry och Staffan startade med att braka om huruvida de skulle hacka eller skiva vitlöken. Hur resultatet blev vet jag inte eftersom jag snabbt tog mig ut ur köket. Emil, Malin, Sara oach Erik satte igang med att göra kransar till alla. När de var klara med det gick jag, Emil och Alexander ut i den bosniska vildmarken (fortfarande bara pa asfalterade vägar) för att hitta det viktigaste av allt, midsommarstangen! Efter ett litet tag hittade vi en perfekt T-formad stang som vi tog med till de andra. Vi började direkt att pynta stangen men pagrund av en viss ovilja att springa ut pa ängarna för att plocka blommor blev det en grön (typ murgröna) midsommarstang. Medans vi väntade pa maten, när allt annat var klart, dök nagra av de andra som bodde pa hostelet upp. De undrade vad vi höll pa med och vi förklarade glatt att det var en urgammal svensk högtidsdag som infaller varje ar. Dessa, som kom fran Frankrike och Tyskland blev väldigt förvanade när vi förklarade att pinnen i marken var en fallossymbol och att vi efter maten skulle dansa runt den för att befrukta jorden. Eftersom en av dem fyllde ar samma dag bjöd vi in dem till middagen som, i avsaknad av svenska specialiteter, bestod av pasta med tomatsas, tonfisksallad med kokta ägg gott bröd av typen nann och annat smatt och gott. Efter den trevliga middagen var det dags för dansen, som en av fransmännen efter lite övertygelse tilläts att filma, sa snart är vi stjärnor pa Youtube! Vi inledde med sma grodorna som följdes av räven raskar över isen och andra klassiker. Ganska fort fick vi en inhemsk publik som ocksa deltog lite.
Det blev en riktigt multikulti midsommar i mitten av Sarajevo som inte kommer överträffas pa väldigt länge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)