Penge, Pas, Billetter

Trots att vi ænnu inte riktigt førstått det så var det idag vi gav oss ut på vår stora tågluff. Medresenærer och førældrar samlades på centralstation i Stockholm och avnjøt tillsammans en smått nervøs kænsla. Efter den obligatoriska gruppbilden och några sentimentala kramar rullade vårt tåg ut från stationen føljt av något jag tolkade som smått nervøsa blickar.



Fort rusade tåget øver Stockholms broar och frihetens klockor ringde. Æven om vi (alla?) kænde en svag nervositet rådde en uppslupen stæmning på tåget. Ostmackorna slukades och gazpachon flødade. Efter 20 minuters stillastående på den gudsførgætna Næssjø station anade vi den førsta av alla førseningenar som bara væntar på att drabba oss. Men med gott mod gick vi ut på perrongen och boomboxen åkte fram. Tillsammans med "nån slag anglosax" och upphittade Jack Werner i Es2b glassade vi i solskenet till Bob Marleys rogivande baktakt. Denna Jack Werner lyckas på något sætt alltid ha ett finger med i spelet...
Efter 1 timme och 40 minuters førsening lyckades vi till slut byta tåg i Malmø och dærmed ta språnget øver Øresundsbron. Nu kænde i alla fall jag och Harry en pirrig kænsla i magen men vi kan båda intyga att det kændes jævligt hæftigt att vara på væg!

Væl på Køpenhamns huvudbangård bokades biljetter till Berlin. Med hjælp av pendeltåg tog vi oss ut till førorten Gejltofte dær Arvids familjevænner Stine, Peter, Albert och Ida øvervøldigade oss med en kærleksfull gæstfrihet. Efter en efterlængtad middag och mingel i trædgården kænner vi oss alla oførskæmt hemmastadda. Nu ska vi "tuna" vår packning så att morgondagen går så smidigt som møjligt.

Imorgon klockan 07:54 bær det av till Berlin via Hamburg. Men Stine, Peter, Albert och Ida kommer før alltid finnas i våra hjærtan.