Att domma av alla oroliga, pa gransen till agressiva sms som haglat over oss de senaste dagarna finns sjal att tro att vara nara och kara foraldrar lider av en viss angslan i sin ovisshet. For att bespara er oron och tiden det tar att lasa detta epos kan jag redan nu avsloja slutet: Alla fem pojkar har overlevt till och med den 30 Juni kl 14.08). Mobiltelefonerna, vart anda alternativa kommunikationsmedel till roksignaler , betas av i ungefar samma takt som vi betar av stader. Mer om detta ode senare. Da vi finner tiden inne kommer nu pa allman begaran den spannande fortsattningen pa de fem vannernas ode nagonstans i civilisationens pereferi.

Sedan Arvid skildrade det midsommarfirandet i Sarajevo har vi tagit oss anda ned i Kroatien och och anda upp till Ljubljana i gar kvall. Om eventuella oklarheter kvarstod angaende vara franska vanners intryck av midsommarhogtiden, ska jag gladeligen fortydliga. Till en borjan tydde sig ur ett franskt perspektiv ritualen kring midsommarstangen en smula eccentrisk, men sa fort vi forklarat att ritualen syftade till att befrukta jordskorpan tydde sig allting mycket logiskt. Fransmannen lamnade oss med en fullstandig forstaelse for den svenska kulturen. Nog med utsvavningar, vi akte till Mostar.

Tagresan mellan Sarajevo och Mostar passerar genom ett ytterst naturskont bergsomrade som flera av oss jamforde med Schweiz. Dock hade ingen av dessa personer varit i detta land, men de var sakra pa sin sak. Till en borjan hade vi en aningen skeptiskt installning till skyltarna pa taget med meddelanden som "Uttag endast for rakapparat" och "Avfallskorg". Hade den bosniska maffian lyckats smuggla ut ett Svenskt tagset fran sjalvaste inlandsbanan eller fanns en annan forklaring? Vara upprorda sinnen lugnades nar vi fann en skylt som sade att taget donerats till Bosniska jarnvagen av alles var fader Carl XVI Gustaf.
Mostar motte oss med en mer eller mindre sondersmulad fasad. Enligt lokalbefolkningen var Mostar den stad som drabbades hardast under kriget och sparen syntes pa praktiskt taget alla byggnader. Sanna vasterlanningar som vi ar tyckte vi att vi hittat ett riktigt spannande resmal och agnade eftermiddagen at olika former av morbidturism.

Dagen darpa tog vi taget till Ploce vid den Kroatiska kusten varifran vi tog oss till on Hvar. Val pa on Hvar (Hvar ar vi? haha) visade det sig att vi kommit till helt fel anda av denna 8 mil langa o. Efter att artigt ha tackat nej till en Kroatiskt krigsveteran/taxichaffuor som erbjod sig att skjutsa oss till byn Hvar for den ringa summan 100 euro, erbjod han sig istallet att skjuta oss. Denna gang tackade vi nej pa ett an mer artigt satt och tog istallet bussen till Stari Grad. Sedan dess har vi av forklarliga sjal hallit oss undan varje gang morkbla renaultminibussar forfoljt oss.

Efter diskussioner om vilken grad av turistexploatering vi skulle tolerera styrdes kosan halvt motvilligt men senare helvilligt mot byn Hvar dar vi stannade tre natter och njot av sol, bad och god mat. Vid forsta badet badade aven Igors mobiltelefon. Igor konstaterade snart "Jag kanner mig krankt och fornedrad". Status pa mobiltelfonerna ar foljande. Arvids: stulen, Igors badad, Harrys: trasig skarm, Emils: kan ta emot men ej skicka sms, Staffans: i funktion. Dag tva i Hvar hyrde vi en liten snurrebat och begav oss ut pa havet for att trotsa de Adritiska vagorna. Vi hittade en orord liten vik dar vi badade och forundrades over Harrys och Emils val av diet: Brod, Jordnotter, Apelsiner och vatten. De som kopt maten holl god min och tyckte minsann att vi levde i sann excess, men risken for myteri var anda overhangande.
Efter en klockren tillaggning i hamnen narmade sig med cirka 5 knops fart dagens skratt. En hyrbat med en svensk karnfamilj brakar ratt i kajen med avmonterad motorkapa. Efter detta foljer en livfull diskussion mellan den sjalvsakra familjefadern och den batkunniga batuthyraren. Fraser som "You should take it very easy" med svensk brytning understryker alltid att Lasse Aberg kanske ar an av vart lands storsta samtidsskildrare. Snart upptackte vi det komiska djupet i situationen:
1. En paralyserad tonarsdotter sitter i baten och skams over sin familj.
2. Tonarsdottern har fattat att vi ar svenskar och att vi foljdaktligen har forstatt allting de sagt.
3. Tonarsdottern kommer aldrig mer att aka pa semester med sin familj.

Vi skrattade.

Dagen darpa tog vi baten till Split dar vi bytte till tag mot Ljubljana. Klockan ett somnade vi i de for sommaren tomma sovsalarna pa universitetetcampus. Hittils ar intrycket att Ljubljana ar knarkarna och invalidernas heliga stad, men idag ska vi se vad staden mer har att erbjuda.


Sluta oroa er nu, vi har faktiskt bara blivit mordhotade en gang.